Min blogg om hästhoppning och träning

Nä alltså förutom att ridhuset är fantastiskt att ha och att jag har fantastiska vänner som hjälper mig så har jag haft lite missflyt på sistonde. I januari lyckades jag snubbla med en vattenhink på stallgolvet och slå ut en tand och slå i ett knä så hårt att jag inte kunde rida på någon vecka. I helgen var det dags igen, flög av Ville på Lottaträningen och slog ut tanden igen och fick en blå läpp. Ville brukar aldrig stanna men tvär-ångrade sig och jag hade inte en suck, fick en bom i fejjan. AOUCH!  Dagen efter var han inte riktigt fräsch på lina så jag fick en förklaring till hans beteende och strök honom från tävlingen i Umeå i helgen. På tisdagkväll lyckades jag snubbla över dammsugaren när jag kom in från stallet en sen kväll och var riktigt trött (JA ni läste rätt) och troligen bröt jag en TÅ för den är helt blå och nu kan jag knappt gå… så det blev med andra ord ingen tävling i helgen me det andra hästarna heller! Har strykit mig och Quintus från meetinget i högbo nästa helg också. Ska prova rida i helgen, men tveksamt om jag får på mig nåt som liknar en ridstövel inom den närmsta veckan :(. Förra helgen var för övrigt kaos, då vi var tvugna att panikskotta stalltaket efter samtal med såna som vet, det var en meter snö som mest på ena sidan och 70cm på andra. DEt tog oss (2 pers) 3 hela dagar och vi var helt knäckta i kroppen efteråt! Nackdelen med egen ridhus helt klart. Vi har knappt haft snö de senaste vintrarna och nu, första året med ridhus blev det så klart nån slags rekordvinter… Vi vet inte vart vi ska lägga all snö. Jag hatar snön just nu! Men nu är den borta i af, och marklund och son kom med grävaren idag och ska dika runt ridhuset så att allt smältvatten har någonstans att ta vägen sen.

En kort resume av de första två och en halv månaderna på detta år är att Lolly har startat 4 klasser och fått pris i tre – hon gör allt så fantastiskt enkelt och det är en häst som drar ögonen till sig. Får förfrågningar om att sälja lite nu och då. Ville har startat tre klasser 110-130 och tagit pris i två av dem. Quintus vann sin säsongsdebut i 1.20m i Luleå efter en snabb tidshopping, men stannade i kombinationen i 130n sedan. Han gillar inte när det blir trångt och står vid väggen och dessutom på lite löst underlag (vi börjar bli bortskämda med underlaget kan jag säga!) Vi har ju fiber från De Grondslag här hemma och de är fantastiskt att rida på och det sköts av mig själv, vilket är underbart för man kan få det precis som man vill ha det.
Quintus och Lolly har fått en ny sadel också! En Erreplus Christian Ahlman, som ligger bra på båda hästarna. CWDn som jag egentligen älskar glider bak för mkt på Quintus och är något lång för Lillan som har så kort rygg, den nya passar dem mycket bättre och framförallt ligger den still. Jag har bara haft den i två veckor snart så nu ska vi bara rida in oss på den och få kåporna att mjukna :)
Senaste veckan summerad i två bilder!

Men hej alla ni som fortfarande kikar in här nu och då. Jag hoppas ni förstår vilket STORT projekt det är att bygga ridhus, det är helt sjukt! Jag har haft bokstavligen häcken full sedan jag drog igång detta projekt, men  mitt ridhus öppnade 1/11 för användande av ridhusdelen och stalldelen började användas den 1/12. Här har vi nu 6 boxar, spolspilta, sadelkammare och toalett. Vi har trapp upp till övervåningen (stalltaket) där det blir en platå med staket till att börja med,  men där tog orken slut så vi är inte klara med den ;).  Stallet är ljust och luftigt med bra ventilation och alla hästar har öppningsbara fönster så att de kan titta ut på sommaren. Ridhuset är från och med slutet på januari även uppvärmt och håller 6-10 plusgrader. Det har blivit toppenklimat härinne sedan vi installerade tre stora luftvärmepumpar från IVT. Så numera har jag mitt EGNA isolerade, uppvärmda ridhus. Man får nypa sig i armen ibland för att förstå. Jag har 25 fasta elever varje vecka tisdag- och onsdagkvällar och Hanna Zingmark har 4 grupper dressyrträning på torsdagkvällar. Lotta Sjöberg (som är min hopptränare) håller helgkurser här en gång i månaden.
I stallet står 6st inhyrda (varav en i mitt gamla stall där mina hästar står) och i en av ridhusboxarna står en häst jag har hemma på utbildning. Bilder och info om ridhuskort, träningar osv hittar ni på Cox Ridcenters hemsida. Kolla även in Coxridcenter på instagram!

Hej! Förra helgen var jag ju i norrköping och tävlade, tanken var att bara få ett par klasser till med rutin på lite svårare banor inför SM vecka 30. Helgen blev en riktig skithelg tävlingsmässigt, även om det såklart var trevligt att komma ner och träffa Robins förädrar som bor utanför Norrköping. Att åka 90 mil, men mellanlandning i Sundsvall för att det sedan skulle gå så pass dåligt känns ju såklart inte kul. Första dagen var väl ingen katastrof, vi red en 1.40m, han var lite mer pigg och på än vanligt vilket han varit första dagen på de tidigare utetävlingarna i år också. Fick ett skitpet på trean, bakbommen på 5a för vi kom lit nära in och sedan la jag en volt för att återfå balansen och samla ihop grejerna till resten av banan (som han hoppade felfritt). Det kändes som att jag mest flög unt däruppe och två gånger fastnade sporren framför sadelgjorden i landningarna (hur nu det ens är möjligt). När jag kom ut från banan visade det sig att sadeln glidit bak typ 2dm så det var inte så konstigt att det kändes vingligt. Det var typ 28 plusgrader och sommarvärme och han var mer svettig än han varit tidigare i år (vi har ju bara haft 10-15 grader hemma). Dessutom slutade jag ju med förbygeln i vinter eftersom jag tyckte han gick bättre utan martingal och att förbygeln slet onödigt på sadeln, och sadeln har legat kvar bra sedan jag köpte ny… Fast nu i efterhand inser jag att jag fortfarande behöver förbygeln. Shit vad han trycker bak sadeln när han hoppar större hinder och särskilt när han blir väldigt svettig. Nåja efter omständigheterna var det ju hyfsat lätt att släppa två ner och en volt första dagen och dags för dag två. Då hände det som inte får hända. Han kändes superfin på framhopp, jag hade förberett mig och lånat en förbygel… Första 5 hindrena på banan hoppade han fantastiskt sedan kom vi på trekombinationen med något mycket galopp och det blev ett stopp på b då han petade ner a med ena frambenet och blev lite för försiktig, blev så himla besviken för trodde vi skulle nolla med tanke på känslan och bestämde mig därför för att hoppa klart banan och ta trekombinationen igen… (tänkte först utgå men ångrade mig, har man åkt 90 mil  för två klasser kan man ju åtminstone hoppa klart när han känns så fin) Och han hoppade a och b fint andra gången, men eftersom han stannat på b första gången röt jag till lite åt honom vilket gjorde att han tog ett större språng över b oän väntat (felfritt och fint men han landade 1m längre bakom än han normalt gör) jag inser att det blir kort på de två spårngen till c-hindret (som var en oxer) och sträcker på mig, men Q tar ett egen beslutoch kastar sig fram på ettt språng och hoppar av… ETT SPRÅNG för tidigt i en trekombination på 1.45m… Ni kan ju tänka er hur det gick :O. Jag var inte beredd och slungades i marken i landningen och Q landade typ mitt i oxern… Det gick bra för honom men inte för mig, jag landade på huvudet först och sedan på rygg en rullade som tur var undan, det gjorde mest ont i huvudet och mellan skulderbladen och jag fick ligga kvar en stund på banan. Kunde gå ut för egen maskin efter en stund men efter att fått hjälp och ha tagit hand om Q efteråt så hade jag så ont i nacken att vi ändå valde att åka på akuten och röntga. Det va ingen på röntgen som tur va (skiktröntgen av huvud och nacke) men jag har aldrig slagit huvet så hårt, hjälmen var intryckt uppe på och  hade gjort blåröda märken i pannan och mitt på huvudet av sitt innerfoder och jag var bara glad att det inte blev nåt på någon nackkota. Nu en vecka senare är nacken helt ok, fortfarande lite ont i huvet till och från men framförallt har jag haft ont mellan skulderbladen. På torsdag åkte vi till läkaren igen för smärtan tilltog och det verkar som att ett revben är av i ryggen, bakom skulderbladet så det är där vi är nu. Jag har fått morfintabletter och har inte ridit än, men hoppas att jag kan skritta lite om ett par dagar till i af. Planen framåt blev lite ändrad då jag skulle starta tre hästar på SURF om två veckor, men insåg att det kommer aldrig att gå. Jag har fått hjälp att hålla igång Ville och Quintus litegrann men Lolly får vila. Hon är ju bara 4 år och det passar ganska bra med ett par veckors vila nu :). Målet är att kunna tävla de andra hästarna i Sundsvall om en månad så jag hoppas att revbenet är hyfsat läkt till då. Det jobbiga med denna typ av fraktur är ju att jag inte tål stötar så bra och det går lite tungt att ta djupa andetag och göra oväntade rörelser, så hoppning känns som att man vill avvakta med ett tag även om det kanske går rida lite försiktigt efter en vecka eller så :)
Jag har fortfarande inte avskrivit mina planer på SM v30 (envis som jag är), även om det såklart kändes som en väldigt dålig uppladdning så känns Q samtidigt jättefin och det som hände var en ren och skär olycka – ett missförstånd som jag hoppas och tror att han inte tagit illa vid sig av! Visst kommer jag säkert att känna mig lite nervös om det kommer en exakt likadan kombination igen, men jag tror inte vi gör om samma misstag, det var så många omständigheter. Jag hade något hög fart, kombinationen stod i nedförsbacke (vilket jag inte reflekterade över förrän efteråt), jag korrigerade honom framåt mellan a och b och vi har tränat på att han ska ta tag fram i kombinationer sista halvåret eftersom han haft lite svårt för det när det blir 145 eller högre och är oxer in… När det är räcke in har vi aldrig haft problem , men denna gång blev det lite väl mycket framåt helt enkelt och han försökte ju verkligen göra det han kunde för att t sig igenom och klara kombinationen… Nåja färdiganalyserat!
Längtar efter att få komma igång och hoppa igen! :D

Film från första 5 hindrena i 145 i Norrköping, för att fokusera på det som faktiskt var bra, det som var mindre bra ska man släppa och glömma ;)

Man ska ju försöka minnas och “programmera in” det som var bra, så här kommer första delen av banan #145 #staypositive

Ett inlägg delat av Erica Cox (@ericasofiacox) Maj 28, 2017 kl. 4:36 PDT